Får man tårta i himlen?

Idag är det Pollys födelsedag. Märkligt att jag kommer ihåg det, men missade Linus som var den 18e april. Får gottgöra honom med några extra äpplen.

Lite mer än två månader har gått sedan Polly lämnade oss och vissa dagar känns det jobbigare än andra.

Grattis min fina änglahäst!

Aj aj aj aj

Åh min stackars tottoponnyhäst! Mattehjärtat svider! Egentligen är jag nog lite pjåskig, men jag kan inte hjälpa det!
Idag var hovslagaren här och drog på nya räserdojjor på Linus och när hon skulle verka sista hoven, höger fram, så hittade hon en gammal hovböld.

Jag känner mig som en jäkla knöl, Linus har i och för sig varit sitt vanliga glada pigga jag i ridningen och inte visat någon hälta eller obehag, men jag känner mig ändå som en taskig jävla idiot som missat den!

Jag kratsar hovarna regelbundet och slår på tappskor, och ÄNDÅ har jag missat den! Visserligen satt den på ett konstigt ställe och har säkert varit dold av lera och smuts, men åååååhhhh vad jag har dåligt samvete!

Ingen större fara på taket nu, hovis verkade rent och spolade ur med jodopax (till och med där blir jag nojjig - tänk om jodopaxen inte är tillräckligt? Behövs det kanske spritlösning? Eller ett rejält långt fotbad i klorin och Virkon S? Ska han inte hänga i vagga iallafall en vecka för säkerhets skull med foten dränkt i sprit och bomull? Ja ni hör ju själva hur töntig jag är....) och gav instruktioner om att hålla rent och spola ur emellanåt men jodopax.
I övrigt händer det just inget, jag ser fram emot en vecka i Spanien i maj.

Snorig

Ja det är då själva fan att det aldrig kan få flyta på smärtfritt. Är det inte det ena så är det det andra, sa flickan som blödde näsblod.
Snor och hosta. Ja inte på mig, men på Linus så klart. När jag tog in honom förut för årets första uteträning för dressyrfröken, så var han lite snorig. Han har hostat lite de senaste ridturerna också, men jag trodde i min enfald att de kom sig av sista höbalen de fick in i hagen, som var extra extremtorrt. Hur som, spolade benen på honom och kollade att alla skor satt kvar och han var sitt vanliga dryga jag - varför stå still när benen blir spolade, när man kan vandra runt och undersöka allt inom synhåll. Dumma kreatur.

Kollade tempen, men 37,7 tycker jag inte är onormalt för en häst som gått täckad och som precis mulat i sig massa hö och som även är lite upphetsad över polarna som tuffar runt i paddocken med dressyrfrökens vakande öga på sig. Jag tog helt enkelt beslutet att rida dagens pass ändå, men att ta det lugnt. Han var som vanligt när jag kom upp i sadeln iallafall och vi skrittade fram ute. Herregud, nu är våren på ingång för varenda golfälskare i Mellansverige var ute och svingade och drog runt på sina klubbor. Mycket märkligt enligt hästen som höll ett öga på allt folk för säkerhetsskull. När vi vände och skrittade tillbaka hemåt så bjöd han till och med på lite krumbukter. I skritt. Han slänger dramatiskt med huvudet och sprätter med frambenen och låtsas att han är energisk och vild. Jag fattar som vanligt ingenting, haha.

Jävla uttråkad häst som trodde att han skulle ut och få springa av sig lite, men som istället hamnade i paddocken och tvingades böja och bända och vrida och stretcha kroppen.

Han blir bara bättre och bättre i ridningen och jag har inte tyckt att det har gått så himla fort framåt, men fröken säger att det är skillnad, jag är nog helt enkelt hemmablind. Inte heller kommer jag ihåg hur han var att rida i början, förutom att han vägrade trava haha. Då fick man smacka och skänkla rätt överdrivet. Nu räcker det att att jag rätar upp mig och nästan lutar bakåt, trycker ner röven i sadeln och spänner låren så gasar han igång. (Erikas eviga "rumpan driver bakbenen" verkar ha satt sig iallafall lite i huvudet på mig, haha).

En grej han absolut inte kunde i början var att böja huvud och hals utan att resten av kroppen följde med. Nu står han still och viker in huvudet mot sidorna utan större bekymmer (och han kommer till ett läge där han kan nosa mig på benen). Allt som allt så är jag nöjd med dagens pass, nästa pass blir redan på måndag om hästen inte får feber eller blir sämre.

Ska ta en lugn tur ute imorgon och kommer tempa honom varje dag nu ett tag framöver för att ha lite koll. Det är nog bara bra att han får komma ut och röra lite på sig tänker jag, ingen har ju dött av lugna promenader (eller jag förutsätter det iallafall, helt säker är jag inte).

En jävligt upptagen häst

Jag kollade lite snabbt i min kalender (oh yes, min smartfån har en sån och det är döpraktiskt) för april och insåg att Linus är vääääldigt upptagen. Herregud...
Normalt sett så tränar vi ju dressyr varannan onsdag, men i april ska den stackars totton dresseras tills vi blir alldeles vimmelkantiga.
Hela fem (!!) stycken träningar kommer vi att vara med på, med start imorgon torsdag. Med detta intensiva dressyrande så förutsätter jag att vi sätter piaffen i slutet på april! Eller kanske inte, haha, men man måste ju ha mål. ;)

Duktig dressyrponny från början av december

Att skåda given häst i munnen. Eller inte.

Det här med hästars munnar och tänder och bett och grejer. Alltså jag har ett bett som jag fullkomligt älskar. Det är snyggt och ligger bra i hästarnas munnar etc. Så bra som nu ett bett kan ligga, egentligen finns det ju ingen plats för skrot i truten på våra kära djur, tänkt dig själv hur det känns. Stäng munnen och låt tungan ligga avslappnad - antagligen så tar tungan upp hela utrymmet i munnen och vart ska då ett bett få plats?
Men Linus verkligen hatar skiten! Hästar är individer dom också så klart, men det är ett mysterium för mig. Från början köpte jag detta bett till Polly, jag ville ha ett rakt bett med fasta ringar, men som inte är jättestumt och detta är tredelat, fast inte vikbart och Polly har från dag 1 älskat det. Men Linus som sagt avskyr det som pesten!

Jag har provat att rida honom på det i omgångar, första gången så blev han bara tvärstum i truten och micklade med huvudet, men jag tänkte att han kanske behövde en invänjningsperiod, men det blev liksom inte bättre. Han verkar inte vilja ha raka bett alls, utan tredelat is the shit enligt honom. Vilken tur för honom att jag är en jäkla snäll människa som gärna spenderar pengar på mina djur, för numera äger jag en halv hästsportavdelning med tredelade bett.
Härom kvällen fick jag för mig att återigen prova detta wunderbara bett på honom, vi skulle bara ut en kort skritt- och joggingtur. Redan när han fick på sig tränset så började han visa sitt missnöje. Han gapade och nickade och fladdrade med huvudet och höll på. Men envis hästmänniska som man är så gav vi oss ut iallafall.
Han drog tyglarna ur händerna på mig när vi skrittade på lång tygel, någon han aldrig gör annars och vägrade ta stöd på bettet och hade sig, så nej jag får nog inse att han verkligen inte gillar det.
När vi kom tillbaka så hade han iallafall lugnat ner sig med protesterna och då slog det mig att bettringarna för farao ligger uppepå nosgrimman. En av nackdelarna när man har en häst med kort huvud och ett bett med stora bettringar. Tror inte det problemet uppstod med Polly, som hade dinosauriehuvud.
Jag vet inte om det egentligen gör så mycket för hästens del, men jag tycker det ser illa ut. En annan grej som slår mig är att han har noll skum runt truten på dessa bilder, normalt sett har han fint vitt läppstift och gärna lite lödder i nyllet och gärna lite vitt skum på min hjälm/jacka/ridbyxor

Kan ju tillägga också att han fick tänderna kollade i höstas och det var inga större fel på truten.
Det tar emot som fanken, men jag får nog böja mig för hästens vilja och avvyttra detta superbett. Jag övervägde att behålla det inför framtiden, men just nu vet jag inte ens om jag vill ha någon mer storhäst efter Linus. Och skulle jag vilja det så är det inte ens säkert att den har rätt storlek på munnen. Så nä, det är kanske lika bra att någon annan får glädja sin pålle med detta bett.
Nästa bett att prova är ett novabett - ett rakt, mjukt gummibett. Jag borde ju bara ge upp eftersom det är rakt, men skam den som ger sig. Det skulle ju vara trevligt, mest för min egen skull tror jag haha, att kunna variera med något som inte är tredelat och jag är inget större fan av vanliga traditionella tvådelade bett.

För övrigt börjar mina krokar svämma över av träns och grejer! Jag behöver verkligen rensa, men DET TAR EMOT!! Siktar på att ställa mig på någon hästloppis i vår/sommar och göra mig av med grejer som inte behövs och inte används, men innan dess skulle jag behöva gå igenom alla prylar och samla ihop sånt som är kvar efter Polly som Linus inte kan ha (nackdelen med att ha två olika stora hästar - till exempel så drunknar Linus i Pollys benskydd, haha). Dagens lyxproblem faktiskt.

Linus the talking horse

Häromdagen fick min kära moder för sig att hon skulle prova att prata med ett djur. Innan ni dör av skratt och andnöd så kan jag säga att det finns en bakgrund till det hela, det var inte som så att tanten vaknade en morgon och plötsligt bestämde sig för att bli djurpratare.
Hon har under en längre tid gått kurs för att utveckla sig själv spirituellt (ja det låter ju helt klart som en jäkla massa flum) och känner numera av energier och pysslar med tarotkort och sånt spooky.

Hon ringde iallafall mig och bad att få komma ut till stallet och prova att prata med Linus samt köra lite healing på honom som ett experiment. Klart vi ställer upp som försökskaniner.

Hela konceptet med djurtolkar tycker jag ärligt talat är väldigt luddigt och jag har inte riktigt bestämt mig för om jag tror på det eller inte. Däremot är jag ganska övertygad om att det finns många oseriösa dårar därute som utan skrupler utnyttjar blåögda djurägare och sedan tar betalt för det. Helt koko i min mening!
Det vore väl skitbra om det hela funkade och hästarna fick en till kanal för att kommunicera med oss människor. Dom skulle verkligen behöva det, vi är inte alltid så himla mottagliga för vad de uttrycker och hur många gånger blir hästen avfärdad av människorna när de visar obehag eller försöker förmedla att något är fel?

Mamma är lite hästrädd och Linus visade verkligen inte upp sig från sin bästa sida när hon kom in i stallet. Den hästen är verkligen selektiv med människor, man får jobba för att få ett tummen upp från hans sida, men jag tycker att det är en del av hans charm (fast jag förstår ju att en del folk inte uppskattar när han kommer farandes som en ilsken barracuda med tänderna först). Hur som, vi hade varit på tur så jag borstade av honom och skickade in honom i boxen med lite hö så att mamsen kunde påbörja sitt jobb.
Märkligt nog stod han lugnt när hon hängde över boxdörren och gjorde vad hon nu gjorde (skickade helande energier eller nåt, jag är inte insatt för fem öre och som sagt så är jag fortfarande skeptiskt), normalt sett så är han rätt otrevlig när man står vid hans box. Han nosade igenom henne och tyckte att upplägget var okej. En annan grej jag tänkte på var att han tuggade i sig några strån hö och sen blev ståendes helt stilla och väntade ett par minuter innan han tog lite mer hö och så upprepades proceduren hö - vänta - hö - vänta. Annars brukar han vilja komma ut till polarna i hagen ganska omgående.

Slutresultatet då? Ja egentligen kom hon inte fram till så mycket, men det var några grejer jag reagerade på bl.a. så nämnde hon vänster bakben vilket var intressant för han är lite förtjockad i det och kommer så vara resten av sitt liv då han antagligen haft känning i gaffelbandsfästet där under sista tiden som travhäst. Detta är inget som mamma visste om och knappt ingen annan heller, han är inte halt eller varm eller verkar ha besvär så för mig är det endast ett skönhetsfel (inte speciellt troligt att han skulle ha känningar av detta fortfarande, det är en skada som är mellan 18 och 20 månader gammal och han gick av banan och levde hagliv ett par månader innan jag började rida honom. I fall någon undrade och tänkte för sig själv att jag är en dålig matte).
Sen frågade hon om han haft problem med halsen. Jag vet ju egentligen inte så mycket om honom, så jag vet inte alls vad han har varit med om tidigare, men när jag började rida för Erika så var han stel som en pinne och kunde absolut inte böja sig åt höger, samtidigt som han var smidig som en gummisnodd och kunde vända på en femöring.
Även i traven i början så gjorde han en märklig grej - han vinklade upp huvudet åt höger så att öronen låg på vänster sida och mulen pekade upp åt höger. Mamma var dock bestämd med att OM det fanns problem så satt de på vänster sida av halsen. Nu tar jag allt med en nypa salt, men det var ändå intressant. När jag rider ute så går han gärna och tittar åt vänster. Hela hästen är som en stor vänsterställd ostkrok. Allt detta har dock blivit mycket, mycket bättre sedan jag började rida för Erika så jag vet inte. Jag har funderat på att låta en equiterapeut titta på honom och det kanske inte är så dumt egentligen. Om inte annat så i förebyggande syfte. Ingen häst är väl felfri och antagligen kommer man finna grejer på Linus också.

För min del är jag fortfarande hälsosamt skeptisk, men det var ju ändå lite spännande. :)

Dressykursen dag 2

Dagens pass började med att piloten fick sina ben utsträckta av dressyrfröken. Det var en väldigt märklig känsla och när Erika var klar så kändes det som att mina ben blivit en decimeter längre och jag kom djupare ner i sadeln.

Som sagt, det tar kortare tid för oss andra dagen att komma igång och bli mjuka som smör. Jag skulle vilja lägga allt på hästen och inte ta åt mig något av äran, men jag blir väl tvungen att erkänna att jag hjälper till en del. Jag har ett smidigt litet headset och frökens röst direkt i örat, svårt att inte göra som hon säger då. Jag kan ju inte gärna skylla på dålig hörsel om och när det blir fel heller. ;)

Till och med i traven fick vi till det korta bitar. Fast jag tycker verkligen att det ÄR skitsvårt och jättejobbbigt. Men skam den som ger sig!

Mycket fokus ligger på skrittarbetet och jag gillar det. Det går lagom fort och man hinner med att styra upp sig själv lite. Allting blir så himla mycket krångligare i trav. Linus är ju som sagt ganska selektiv på höger skänkel och i skritt så kan jag verkligen jobba med att få honom att inse att när jag trycker på med höger skänkel så betyder inte det "FORTARE!!!". I traven så tar han gärna höger skänkel som en uppmaning till full fart istället för att flytta undan för den, ett problem som är minimalt på vänster sida. Men det kommer mer och mer att han börjar flytta för skänklarna och jag jobbar mycket med det när jag rider ute också.

Färdigridet och jag tror att både häst och ryttare är lika nöjda. Möjligtvis att hästen är snäppet nöjdare för han fick en bit morot av fröken. 

 

Alla bilder i detta inlägg är tagna av Evelina Åström som ni hittar HÄR